Sturlungasagan

Denna artikel är en del av en serie om: Fornvästnordisk litteratur

Fornnordisk poesi Poetiska Eddan Skaldediktning Eddica minora Eddica apocryphica Sagalitteratur Islänningasagor Fornaldarsagor Kungasagor Riddarsagor Samtidssagor (Biskopssagor · Sturlungasagan) Krönikor Isländingaboken Landnamsboken Kristningssagan Kristna sagor Helgonsagor Apostlasagor Facklitteratur Snorres Edda

Denna tabell: visa • redigera

Sturlungasagan (isl. Sturlunga saga, ofta benämnd med kortformen Sturlunga) är en samling av isländska samtidssagor från 1100- och 1200-talen. Sturlungasagan är den viktigaste historiska källan till Islands historia under dessa århundraden. Den berättar om de maktkamper som utspelade sig mellan Islands mäktigaste släkter, varav en, sturlungarna, inte bara fått namnge själva sagan utan även den epok som texterna till stor del utspelar sig under; Sturlungatiden, den blodigaste perioden i Islands historia, men även den tid då stora delar av den övriga sagalitteraturen nedtecknades. Sturlungasagan skrevs av personer som själva upplevde dessa maktkamper, vilka slutade med att Island gav upp sin självständighet år 1262 och anslöts till Norgesväldet.

Sturlungasagan sammanställdes omkring år 1300, troligtvis av Thord Narfasson, som även själv skrev vissa av texterna. Flera olika upphovsmän har skrivit de övriga texterna. De flesta av dessa är anonyma, men ett undantag är Sturla Thordarson, som anges som författare till den längsta sagan i Sturlunga, Islänningarnas saga.