Ockultationen

Ockultationen eller fördoldheten, undandöljandet (arabiska: غيبة ghaybah) inom shiaislam hänvisar till en tro på att det messianska väsendet Mahdi, som enligt shiaislam är en ofelbar manlig ättling, Muhammad al-Mahdi al-Muntazar, till islams grundare profeten Muhammed, föddes, men sedan försvann in i ockultationen. Han har aldrig dött utan på ett mystiskt sätt varit fördold under århundrade efter århundrade i en mirakulös existensform.^[1] Han kommer en dag att återvända (faraj) och fylla världen med rättvisa. Vissa grupper av shiamuslimer, såsom Zaidi och nizari-ismiliterli, tror inte på idén om ockultationen. De grupper som däremot tror på ghaybah har olika åsikter när det gäller antalet legitima imamer och därmed också skilda uppfattningar om vilken imam som dväljs i fördoldheten.

Tolv-shiiterna är den överlägset största shiitiska riktningen, och där är det den tolfte imamen, Muhammad al-Mahdi, som försvann i ockultationen, ghayba i början av år 260 A.H. (874 e.Kr.) vid blott fyra års ålder.^[2] Den dolda imamen anses fortfarande vara imamen i vår tid, den som har makten över samhället, den som vägleder och skyddar individer och shia-samhället.

Man brukar skilja på "den lilla" och "den stora ockultationen", där den lilla spänner över åren 873/74 – 941 då fyra ställföreträdare ännu förmedlade den dolde imamens vilja. Ghayba finns även i drusernas religion som beteckning på al-Hakims fördoldhet.^[3]