Menachem Begin מְנַחֵם בְּגִין | |
Tid i befattningen 20 juni 1977–10 oktober 1983 | |
President | Ephraim Katzir Yitzhak Navon Chaim Herzog |
---|---|
Företrädare | Shimon Peres |
Efterträdare | Yitzhak Shamir |
Född | 16 augusti 1913 Brest-Litovsk, Kejsardömet Ryssland |
Död | 9 mars 1992 (78 år) Tel Aviv, Israel |
Gravplats | Olivbergets judiska begravningsplats[1] |
Politiskt parti | Herut (1948–1965) Gahal (1965–1973) Likud (1973–1992) |
Alma mater | Warszawas universitet |
Maka | Aliza Arnold (g. 1939–1982; hennes död) |
Namnteckning | |
Militärtjänst | |
Tjänstetid | 1943–1948 |
Enhet | Irgun |
Slag/Krig | 1948 års israelisk-arabiska krig |
Menachem Begin [menaˈχem ˈbeɡin] (hebreiska: מְנַחֵם בְּגִין), född 16 augusti 1913 i Brest-Litovsk i Kejsardömet Ryssland (i nuvarande Belarus), död 9 mars 1992 i Tel Aviv, var en israelisk politiker. Han grundade partiet Herut 1948, och var Israels sjätte premiärminister 1977–1983 för valalliansen Likud. När han tillträdde blev han den förste borgerliga politikern på premiärministerposten. Hans främsta politiska insats är Camp David-avtalet som han förhandlade fram med Egyptens president Anwar Sadat och för vilket de två fick dela Nobels fredspris 1978.