Gula febern | |
Latin: febris flava | |
Viruset i Transmissionselektronmikroskop (234000 gångers förstoring) | |
Klassifikation och externa resurser | |
---|---|
ICD-10 | A95 |
ICD-9 | 060 |
DiseasesDB | 14203 |
Medlineplus | 001365 |
eMedicine | med/2432 emerg/645 |
MeSH | svensk engelsk |
Gula febern är en akut virussjukdom.[1] I de flesta fall innefattar symptombilden feber, frossa, aptitförlust, illamående, muskelsmärta med betoning på ryggen, och huvudvärk.[1] Symptomen avtar vanligen inom fem dagar.[1] Hos vissa kommer febern tillbaka inom en dag efter att de upplevt förbättring, och de upplever buksmärta, och leverskada som börjar orsaka gulsot.[1] Om detta sker finns det även en förhöjd risk för blödning och njursvikt.[1]
Sjukdomen orsakas av gula febern-virus och sprids genom bett från vissa arter av stickmyggor. Sjukdomen smittar människor och andra primater .[1] I städer sprids sjukdomen framförallt via myggor av arten Aedes aegypti.[1] Viruset är ett RNA-virus ur gruppen Flavivirus.[2] Sjukdomen kan vara svår att skilja från andra sjukdomar, framförallt i tidiga stadium.[1] För att bekräfta sjukdom används PCR på blodprov från den smittade.[3]
Ett säkert och effektivt vaccin mot gula febern finns och vissa länder kräver vaccination för inresa.[1] Andra preventiva åtgärder är bland annat att minska populationen av myggor som kan sprida sjukdomen.[1] I områden där gula febern är vanlig och vaccination ovanlig är tidig diagnos och immunisering av stora delar av befolkningen viktiga för att förhindra utbrott.[1] När symptom uppträtt hos den drabbade finns ingen specifik behandling mot viruset.[1] Vid svårartade fall som inte behandlas leder sjukdomen till döden i ungefär hälften av fallen.[1]
Gula febern orsakar 200 000 sjukdomsfall och 30 000 dödsfall årligen,[1] med nära nog 90 % av fallen i Afrika.[3] Nästan en miljard människor lever i områden i världen där sjukdomen är vanligt förekommande.[1] Sjukdomen är vanlig i tropiska delar av Sydamerika och Afrika, men inte i Asien.[4][1] Sedan 1980-talet har antalet fall av gula febern ökat.[5][1] Detta tros bero på att färre människor är immuna mot sjukdomen, att fler lever i städer, att människor rör på sig i stor utsträckning, och klimatpåverkan.[1] Sjukdomen kommer ursprungligen från Afrika, varifrån den spred sig till Sydamerika genom slavhandeln på 1600-talet.[6] Sedan 1600-talet har flera större utbrott av sjukdomen skett i Nord- och Sydamerika, Afrika och i Europa.[6] Under 1700- och 1800-talet ansågs gula febern vara en av de allra farligaste infektionssjukdomarna.[6] Gula febern var den första mänskliga virussjukdomen där viruset isolerades.[2]