Gula febern

Gula febern
Latin: febris flava
YellowFeverVirus.jpg
Viruset i Transmissionselektronmikroskop (234000 gångers förstoring)
Klassifikation och externa resurser
ICD-10A95
ICD-9060
DiseasesDB14203
Medlineplus001365
eMedicinemed/2432  emerg/645
MeSHsvensk engelsk

Gula febern är en akut virussjukdom.[1] I de flesta fall innefattar symptombilden feber, frossa, aptitförlust, illamående, muskelsmärta med betoning på ryggen, och huvudvärk.[1] Symptomen avtar vanligen inom fem dagar.[1] Hos vissa kommer febern tillbaka inom en dag efter att de upplevt förbättring, och de upplever buksmärta, och leverskada som börjar orsaka gulsot.[1] Om detta sker finns det även en förhöjd risk för blödning och njursvikt.[1]

Sjukdomen orsakas av gula febern-virus och sprids genom bett från vissa arter av stickmyggor. Sjukdomen smittar människor och andra primater .[1] I städer sprids sjukdomen framförallt via myggor av arten Aedes aegypti.[1] Viruset är ett RNA-virus ur gruppen Flavivirus.[2] Sjukdomen kan vara svår att skilja från andra sjukdomar, framförallt i tidiga stadium.[1] För att bekräfta sjukdom används PCR på blodprov från den smittade.[3]

Ett säkert och effektivt vaccin mot gula febern finns och vissa länder kräver vaccination för inresa.[1] Andra preventiva åtgärder är bland annat att minska populationen av myggor som kan sprida sjukdomen.[1] I områden där gula febern är vanlig och vaccination ovanlig är tidig diagnos och immunisering av stora delar av befolkningen viktiga för att förhindra utbrott.[1] När symptom uppträtt hos den drabbade finns ingen specifik behandling mot viruset.[1] Vid svårartade fall som inte behandlas leder sjukdomen till döden i ungefär hälften av fallen.[1]

Gula febern orsakar 200 000 sjukdomsfall och 30 000 dödsfall årligen,[1] med nära nog 90 % av fallen i Afrika.[3] Nästan en miljard människor lever i områden i världen där sjukdomen är vanligt förekommande.[1] Sjukdomen är vanlig i tropiska delar av Sydamerika och Afrika, men inte i Asien.[4][1] Sedan 1980-talet har antalet fall av gula febern ökat.[5][1] Detta tros bero på att färre människor är immuna mot sjukdomen, att fler lever i städer, att människor rör på sig i stor utsträckning, och klimatpåverkan.[1] Sjukdomen kommer ursprungligen från Afrika, varifrån den spred sig till Sydamerika genom slavhandeln på 1600-talet.[6] Sedan 1600-talet har flera större utbrott av sjukdomen skett i Nord- och Sydamerika, Afrika och i Europa.[6] Under 1700- och 1800-talet ansågs gula febern vara en av de allra farligaste infektionssjukdomarna.[6] Gula febern var den första mänskliga virussjukdomen där viruset isolerades.[2]

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] ”Yellow fever Fact sheet N°100”. World Health Organization. May 2013. http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs100/en/. Läst 23 februari 2014. 
  2. ^ [a b] Lindenbach, B. D., et al. (2007). ”Flaviviridae: The Viruses and Their Replication”. i Knipe, D. M. and P. M. Howley. (eds.). Fields Virology (5th). Philadelphia, PA: Lippincott Williams & Wilkins. sid. 1101. ISBN 0-7817606-0-7 
  3. ^ [a b] Tolle, M. A. (April 2009). ”Mosquito-borne diseases”. Curr Probl Pediatr Adolesc Health Care 39 (4): sid. 97–140. doi:10.1016/j.cppeds.2009.01.001. PMID 19327647. 
  4. ^ ”CDC Yellow Fever”. CDC Yellow Fever. http://www.cdc.gov/yellowfever/. Läst 12 december 2012. 
  5. ^ Barrett, A. D. and S. Higgs (2007). ”Yellow fever: a disease that has yet to be conquered”. Annu. Rev. Entomol. 52: sid. 209–29. doi:10.1146/annurev.ento.52.110405.091454. PMID 16913829. 
  6. ^ [a b c] Oldstone, Michael (2009). Viruses, Plagues, and History: Past, Present and Future. Oxford University Press. sid. 102-104. ISBN 9780199758494. http://books.google.com/books?id=2XbHXUVY65gC&pg=PA103 

Gula febern

Dodaje.pl - Ogłoszenia lokalne