Scoutmetoden

Scoutmetoden är ett informellt utbildningssystem inom scoutrörelsen, utformad för att uppnå dess mål, vilka enkelt beskrevs av rörelsens grundare Robert Baden-Powell som att scouter ska bli "friska, lyckliga, hjälpsamma medborgare."^[1]

Metoden var det högsta målet för scouting och därför obligatorisk, de lokala ledarna måste emellertid själva bedöma hur de bäst använder sig av den inom en specifik scoutpatrull. Genom decentralisering fick ledaren alltså fria tyglar. Metodens principer var mål, så det spelade inte så stor roll huruvida de uppnåddes, så länge målen var höga.^[2] Metoden används idag inom både flick- och pojkscouting, men utformades ursprungligen för pojkscouter.

Scouting ska vara en lockande lek, och gömd i den leken bör det finnas ett utbildande mål. Leken måste vara spännande, men samtidigt måste scouten lära av den. Scoutleken kan ändras av den lokala ledaren till det ledaren finner tillfredsställande i sin patrull under just den tid de lever i.^[3] There should be no preaching.^{[förtydliga][2]}