Sadeltak

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2024-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Sadeltak, även kallat kroppåstak, är ett yttertak där två obrutna takfall är förenade uppe i taknocken och sluttar åt ett varsitt håll.^[1]

Sadeltaket är den vanligaste takformen i traditionell svensk arkitektur.^[1] I ett klimat med mycket snö är det praktiskt då snön i töväder kan rasa ner av sig själv, om takfallet är tillräckligt stort. Ungefär 45° fallhöjd är vanligt; vid mindre fall ligger snön ofta kvar. Gradantalet anpassades beroende på vilket material man använde som beläggning ovanpå yttertaket.

En variant som påminner om sadeltaket är ett brutet tak som även kallas mansardtak.^[1] På detta sätt ökas takhöjden i utrymmet under de dubbla takfallen. Några andra typer av takformer är pulpettak, valmat tak och säteritak.