Marskalk av Frankrike

Marskalk av Frankrike (franska: maréchal de France) är den högsta militära utmärkelsen man kan få i Frankrike. Termen härstammar från titeln marskalk.

I Frankrike kallades i äldre tider konnetabelns närmaste man maréchal de l'host (härmarskalk) eller maréchal de camp (fältmarskalk). En maréchal de camp i konungens armé benämndes, till skillnad från sådana i andra feodalherrars tjänst, maréchal de France, (marskalk av Frankrike). Marskalkarna av Frankrike vilkas ämbeten ända till Frans I (1515–1547) var tillfälliga, men då började ges på livstid, har alltsedan konnetabelsämbetets avskaffande 1627 innehaft den högsta värdigheten inom franska armén, under det titeln maréchal de camp gavs åt generalspersoner med uppdrag att övervaka lägerslagning och truppernas logering. Denna grad låg mellan generallöjtnants och brigadgenerals. Den försvann vid revolutionen, återupplivades 1814 med brigadgenerals funktioner och fick 1848 vika för général de brigade.

Marskalksvärdigheten upphävdes av revolutionen i början av 1790-talet, men återinfördes av Napoleon I 1804 (maréchal d’Empire). För erhållande av denna värdighet fordrades att ha vunnit ett slag eller intagit två fasta platser. 1814 återinfördes titeln maréchal de France. Antalet marskalkar av Frankrike har varit olika under olika tider. Napoleon I bestämde antalet till 16, en lag av 1839 till 6 i fredstid och högst 12 i krigstid.

En omkring 30 cm lång, guld- och silverbeslagen sammetsklädd stav, marskalksstaven, är utmärkelsetecknet för denna höga värdighet.

Även i andra sammansättningar förekommer maréchal inom franska armen: maréchal des logis (sergeant), maréchal des logis chef (fanjunkare) och maréchal ferrant (hovslagare).