Dissenterlagarna är ett gemensamt namn på de lagar som stiftades 1860 och 1873 och som gav svenskar rätt att lämna Svenska kyrkan under förutsättning att de gick in i ett av staten godkänt samfund. Straffet för att konvertera hade tidigare varit landsförvisning.[1]
I lagen från 1860 används termen Svenska kyrkan officiellt för första gången.[2]